Kontakter
Saknar mångas telefonnr (mobil & hemnr) , adresser, MSN mm!
Maila de till mig [email protected] (ej msn)
Maila de till mig [email protected] (ej msn)
En vecka kvar
Om en vecka har jag precis mellanlandat på Heathrow. Och väntar på att boarda planet till New York!
Och än så länge har jag inte börjat packa det jag ska ha med mig. Däremot har jag kommit igång ganska bra med lägenheten. Tror inte att det är allt för mycket kvar nu. Har dock inte så mycket mat och sånt här längre. Men inte många nätter kvar här endå. Ska jag bara hitta någon som vill hyra med!
Så värst nervös är jag inte än, men det kommer nog det med.
Har fått reda på att det åker två andra tjejer från Köpenhamn samtidigt som mig. Vi skulle bli uppmötta av en representant från Skandinaviska. Ganska skönt att man har några i sällskap. Vi blir även uppmötta av en representant från USA kontoret på NewYork flygplatsen. Som sedan skjutsar oss till hotellet och den tredagars utbildningen vi ska delta i. Sen börjar det nya livet, i det nya landet Amerikat.
Jag kommer aldrig hinna
Jag har för mycket som jag måste ordna innan jag åker. Känns inte som att man kommer hinna med allt!
Men det går frammåt. Håller på med lägenheten för fullt nu om kvällarna.
Har i alla fall mailat några andra tjejer som ska vara i mitt område, under nästan samma tid. Skulle vara skoj att få lära känna några där. Har ju redan en ny vän som kommer ca 3v efter mig och ska bo bara 10 minuter ifrån mig.
Även mailat lite med en som kommer från Gullabo. Hon bor nu i USA. Hon åkte även hon som AuPair för 14 år sedan och bestämmde sig för att stanna.
Ganska lugnande att man trotts allt nytt ändå har några i närheten.
Snart är det dags
Nu åker jag snart. Det är ca 20 dagar kvar.
Är en hel del blandade känslor, lite ångestfyllt emellan åt. Att lämna allt/alla här hemma för att åka dit men inte känner någon är nog den jobbigaste känslan.
Men är det av precis den anledningen jag vill åka. Jag vill träffa nya människor. Jag vill utmana mig själv!
Man får hoppas att alla finns kvar när man kommer hem, vilket jag tror och hoppas att nästan alla gör!
Nu är det bara en himla massa som ska ordnas och fixas innan man åker iväg....
Är en hel del blandade känslor, lite ångestfyllt emellan åt. Att lämna allt/alla här hemma för att åka dit men inte känner någon är nog den jobbigaste känslan.
Men är det av precis den anledningen jag vill åka. Jag vill träffa nya människor. Jag vill utmana mig själv!
Man får hoppas att alla finns kvar när man kommer hem, vilket jag tror och hoppas att nästan alla gör!
Nu är det bara en himla massa som ska ordnas och fixas innan man åker iväg....
Visum
Nu har jag inte hunnit uppdatera på ett tag. Varit mycket att tänka på.
Har nu i alla fall varit i Stockholm för att ordna mitt visum.
Det var en hel del papper att fylla i innan man skulle på den personliga intervjun. Men jag har fördelen att åka med en förmedling, som gett mig jättebra info om hur och vad man skulle fylla i ansökningarna. Märkte när man stod i kön in till Ambasaden att det va många som missförstått en del saker. Som att man i en av ansökningarna var tvungen att fylla i online, och sedan efter det skriva ut.
Att köa in till Ambassaden var det som tog längst tid för mig. Jag hade tid klockan 8 men blev inte insläppt förens 08,15. Väl där inne va det ännu mer väntan, jag var ganska långt fram i kön därför gick det nog relativt fort för mig att bli klar endå. Jag fick sitta ner och vänta i ungefär 20 minuter till, sedan var det dags för min intervju som tog två minuter.
Jag va ganska nervös när jag skulle in, men det var det sista jag behövde vara. Allt gick väldigt lätt och smidigt.
Nu är det bara en flygplans resa kvar sedan börjar jag mitt nya liv i USA. Eller först ska jag packa ihop min lägenhet, packa mina väskor. Säga hejdå till min familj och alla mina vänner. Detta blir nog en ganska tuff period. Men jag ser fram emot att få prova något nytt och utmana mig själv.
Har nu i alla fall varit i Stockholm för att ordna mitt visum.
Det var en hel del papper att fylla i innan man skulle på den personliga intervjun. Men jag har fördelen att åka med en förmedling, som gett mig jättebra info om hur och vad man skulle fylla i ansökningarna. Märkte när man stod i kön in till Ambasaden att det va många som missförstått en del saker. Som att man i en av ansökningarna var tvungen att fylla i online, och sedan efter det skriva ut.
Att köa in till Ambassaden var det som tog längst tid för mig. Jag hade tid klockan 8 men blev inte insläppt förens 08,15. Väl där inne va det ännu mer väntan, jag var ganska långt fram i kön därför gick det nog relativt fort för mig att bli klar endå. Jag fick sitta ner och vänta i ungefär 20 minuter till, sedan var det dags för min intervju som tog två minuter.
Jag va ganska nervös när jag skulle in, men det var det sista jag behövde vara. Allt gick väldigt lätt och smidigt.
Nu är det bara en flygplans resa kvar sedan börjar jag mitt nya liv i USA. Eller först ska jag packa ihop min lägenhet, packa mina väskor. Säga hejdå till min familj och alla mina vänner. Detta blir nog en ganska tuff period. Men jag ser fram emot att få prova något nytt och utmana mig själv.
Uppdatering
På begäran av en spunkig person hade jag tänkt uppdatera lite.
Har pratat med "min familj" nu några gånger i bla telefon, och även fått se en del bilder. Jag längtar verkligen att få komma iväg nu.
Pratade med dem igår, då dom ringde och berättade lite nyheter. Dom bjöd även med mig på en seglingsresa några dagar efter jag kommit till dem. Ska bli skoj, bra sätt att lära känna varandra!
Idag pratade jag även med chefen om att få tjänstledig eller eventuellt om inte det funkar säga upp mig. Får reda på mer imorgon.
Men oavsett så slutar jag den 30 juli. Åker den 18 Aug. Man har en hel del att fixa innan man ska iväg ett helt år. Men hur som hellst ska jag bara jobba 21 dagar till.
Har pratat med "min familj" nu några gånger i bla telefon, och även fått se en del bilder. Jag längtar verkligen att få komma iväg nu.
Pratade med dem igår, då dom ringde och berättade lite nyheter. Dom bjöd även med mig på en seglingsresa några dagar efter jag kommit till dem. Ska bli skoj, bra sätt att lära känna varandra!
Idag pratade jag även med chefen om att få tjänstledig eller eventuellt om inte det funkar säga upp mig. Får reda på mer imorgon.
Men oavsett så slutar jag den 30 juli. Åker den 18 Aug. Man har en hel del att fixa innan man ska iväg ett helt år. Men hur som hellst ska jag bara jobba 21 dagar till.
nu ÄR det bestämt
Den 18 aug landar planet i USA. efter en kurs på 4 dagar hämtar familjen Greene upp mig och kör mig till mitt nya hem i Darien, Connecticut som ligger 50 minuter snett över NYC.
Ska bo med två döttrar i åldrarna 10 & 13 år. Självklart består familjen av två föräldrar (eller ja vaddå självklart?!) och en liten hund.
Mer får ni inte veta just nu....
Ska bo med två döttrar i åldrarna 10 & 13 år. Självklart består familjen av två föräldrar (eller ja vaddå självklart?!) och en liten hund.
Mer får ni inte veta just nu....
Att välja familj är inte det lättaste
Nej det är inte lätt att välja familjen du ska bo hos i ett år frammåt!
Min ansökan är i alla fall godkänd nu, och visas för familjer i USA. Några har redan hört av sig.
En familj har jag även pratat med i telefon. Va verkligen en jätte trevlih och hel mysig familj, men bodde dock 4-6 timmar(!) närmsta amerikanska storstad. Vilket inte kändes helt okej.
Funderar nu för tillfället på en familj i StPauls/Minniapolis. Detta är ju en mycket stor stad, men på något lustig sett ser jag mitt år i USA närmre havet.
Jag vet inte hur man egentligen ska välja en familj. Så därför får jag lita på min magkänsla!
Det är ju inte alla som faktisk får välja sin familj själv...
Min ansökan är i alla fall godkänd nu, och visas för familjer i USA. Några har redan hört av sig.
En familj har jag även pratat med i telefon. Va verkligen en jätte trevlih och hel mysig familj, men bodde dock 4-6 timmar(!) närmsta amerikanska storstad. Vilket inte kändes helt okej.
Funderar nu för tillfället på en familj i StPauls/Minniapolis. Detta är ju en mycket stor stad, men på något lustig sett ser jag mitt år i USA närmre havet.
Jag vet inte hur man egentligen ska välja en familj. Så därför får jag lita på min magkänsla!
Det är ju inte alla som faktisk får välja sin familj själv...
Kostnader
Har gjort mitt medicalform (medicalform måste en läkare fylla i att du är fullt frisk) som inleddes med en kostnad på 963kr, ganska dyrt, men fullt överkommligt. Plus att jag vet att jag är helt frisk när jag åker.
Fick sedan reda på att man var tvungen att göra en lungröntgen, som visar att man är helt frisk, för att få försäkring eller visum (inte helt klar på den punkten) Jag fick tid för en röntgen och infann mig där på rätt tid. Det de då missat att informera mig om, var att jag även då va tvungen att betala 963kr igen! Detta var jag inte riktigt beredd på.
Men nu vet jag i alla fall att jag inte har tuberkulos eller Hepatit. Vilket är skönt!
Vad händer?
Ja jag har då skickat in min ansökan, och lite bilder på mig. Skrivit mitt personliga brev och skaffat fram referenser.
Online ansökan: Är det lättaste av hela proceduren. Ska bara klicka och skriva lite saker om dig själv.
Personligtbrev: Oooj så svårt att behöva formulera sig på ett korrekt sätt på engelska. Att få sig själv att framstå som guds gåva till mänskligheten är ännu svårare! men med bra hjälp från Tjejerna på organisationen så löser det sig.
Referenserna: Ganska svårt att välja lämpliga personer som känner dig. Men jag valde iaf. Min skolsyster och mentor ifrån gymnasiet. Min granne/bästa kompis mamma/ nära vän till familjen/ kännt mig sedan jag föddes så hon kändes som pricken över i:et. Sedan bad jag en nära vän som även är min arbetskarat fylla i. Samt en annan nära vän från skoltiden.
Bilderna: Lite svårt att välja bilder som verkligen representerar dig. Välja inga fest bilder. Utan välj bilder från tex bal, student och kanske någon men nära vänner. Som visar den bästa sidan av dig.
Online ansökan: Är det lättaste av hela proceduren. Ska bara klicka och skriva lite saker om dig själv.
Personligtbrev: Oooj så svårt att behöva formulera sig på ett korrekt sätt på engelska. Att få sig själv att framstå som guds gåva till mänskligheten är ännu svårare! men med bra hjälp från Tjejerna på organisationen så löser det sig.
Referenserna: Ganska svårt att välja lämpliga personer som känner dig. Men jag valde iaf. Min skolsyster och mentor ifrån gymnasiet. Min granne/bästa kompis mamma/ nära vän till familjen/ kännt mig sedan jag föddes så hon kändes som pricken över i:et. Sedan bad jag en nära vän som även är min arbetskarat fylla i. Samt en annan nära vän från skoltiden.
Bilderna: Lite svårt att välja bilder som verkligen representerar dig. Välja inga fest bilder. Utan välj bilder från tex bal, student och kanske någon men nära vänner. Som visar den bästa sidan av dig.
Varför?
Vad fick mig nu att välja ett år som AuPair?
Detta är något jag länge funderat över, långt innan jag fyllde 18. Men som alla kanske redan vet måste man vara över 18 år för att få delta i ett AuPair program.
Jag la planerna på hyllan ett ganska bra tag, jag tog studenten, fick ett fast jobb. Det va först när jag började få en tristess i vardagen jag började fundera på en ny utmaning. Det kändes som jag stod och stampade på samma plats hela tiden, och inget nytt hände.
Sedan åkte en nära vän till mig iväg. Och jag kom in i lite samma banor igen. Jag hade tankar på att flytta till Norge, resa en månad, och lite annat. Men kände att detta inte skulle ge mig lika mycket som om jag valde att åka i väg ett helt år för att bo i en amerikans familj, i en helt annan kultur och klimat.
Så jag pratade med min vän som är iväg just nu. Och hon rekomenderade mig en organisation, Skandinaviska Instututet. Så här står jag nu med nästan hela min ansökan färdig.
Detta är något jag länge funderat över, långt innan jag fyllde 18. Men som alla kanske redan vet måste man vara över 18 år för att få delta i ett AuPair program.
Jag la planerna på hyllan ett ganska bra tag, jag tog studenten, fick ett fast jobb. Det va först när jag började få en tristess i vardagen jag började fundera på en ny utmaning. Det kändes som jag stod och stampade på samma plats hela tiden, och inget nytt hände.
Sedan åkte en nära vän till mig iväg. Och jag kom in i lite samma banor igen. Jag hade tankar på att flytta till Norge, resa en månad, och lite annat. Men kände att detta inte skulle ge mig lika mycket som om jag valde att åka i väg ett helt år för att bo i en amerikans familj, i en helt annan kultur och klimat.
Så jag pratade med min vän som är iväg just nu. Och hon rekomenderade mig en organisation, Skandinaviska Instututet. Så här står jag nu med nästan hela min ansökan färdig.
